POW
Samuels senaste tankar
om-oss_samuelstenberg-001

Efter att ha sett och hunnit smälta samtliga presskonferenser vid E3, står det tydligt för mig att Microsofts Xbox-team har störst anledning att le när de senare i veckan packar ihop och lämnar veckans mässa i Los Angeles.

Första halvan av 2016 har diskussioner om Microsofts tuffa kamp på spelmarknaden varit återkommande. PS4 krossar Xbox One försäljningsmässigt, där den senare varumärkesmässigt fortfarande lider sviterna av hur fel konsolen positionerades vid lansering (ifall du förträngt det: ”TV” och ”Kinect” var Microsofts ledord under 2013).

Sen kom information om att Sony till råga på allt planerade en ny, kraftfullare version av PS4, benämnd Neo. Så den starkare skulle bli ännu starkare och Microsoft skulle se konsolmarknaden glida dem allt mer ur händerna.

Men banne mig om inte detta E3 visar att Microsoft slår tillbaka med oväntad skärpa. De utannonserade inte en utan två nya konsoler. Nätta uppgraderingen Xbox One S kommer efter sommaren, Project Scorpio till jul nästa år. Och den senare, den blir ett monster, kort sagt, en konsol designad för ett syfte: döda snacket om att PS4 är starkare än Xbox One. Hur stor roll hästkrafter egentligen spelar i dag bland den bredare massan konsumenter är diskutabelt, men Microsoft behöver något som ändrar historien, som vrider om diskussionen. Nu går de all-in på Scorpio nästa år, som lär bli monsterdyr. Men det spelar ingen roll, för vad de framförallt vill åt är att börja sammankoppla varumärket Xbox med råstyrka igen.

Nu sitter istället Sony illa till (långsiktigt, givetvis; på kort sikt lever de och mår). Nu kommer de efter sommaren att avtäcka en PS4.5 som förvisso blir den starkaste konsolen på marknaden i höst, men som nästa år kommer att överskuggas av Project Scorpio. ”PS4 är den kraftfullaste konsolen på marknaden” kommer att vara ett minne blott. Och vad Playstation VR kommer att tillföra försäljningsmässigt är totalt oklart.

Och spelen? Microsoft levererade hårt, enligt mig, för ett brett spektrum av målgrupper. Känn er jagade, Sony.

/Samuel


Så, Dice och EA plockar in en modern popartist för att göra ledtemat för nya Mirror’s Edge: Catalyst. Precis som de gjorde för originalet 2008, då med svenska Lisa Miskovskys Still Alive. Den här gången är det skotska syntgänget Chvrches som står för tonerna.

Jag skulle kunna orera om att jag inte riktigt får Mirror’s Edge-känsla av låten, gnälla om att den är lite för glad, lite för poppig. Men jag vet inte exakt hur de ska använda den och jag vet inte vilken ton nya Mirror’s Edge anlägger, så i nuläget säger jag bara att låten i sig är skön och jag gillar Chvrches.

Däremot vill jag ha följande sagt: MER sådant här. I en tidsålder där nya storfilmer alltid kommer med ett official soundtrack innehållande ihopplock från flera av de mest spelade artisterna är det alldeles för få spel som jobbar på samma sätt.

/Samuel


Alexanders senaste tankar
Foto 2016-05-14 15 29 44

Efter jag spelat Abzü tillsammans med min flickvän höll vi en kort konversationen om spelet. Mitt i denna gjorde hon helt plötsligt en intressant iakttagelse. Hon menade att Flower var en berättelse om vind, Journey om jord och Abzü en om vatten. De historier som Thatgamecompany och Giant Squid presenterat har av en lustig slump cirklat kring de fyra klassiska elementen. Detta skulle betyda att nästa spel borde kretsa kring eld.

Teorin spricker såklart likt en skör vattenballong eftersom de två utvecklarna arbetar på helt olika håll trots att Giant Squid har tydliga släktband med Thatgamecompany. Det har bara blivit en lyckosam slump att de två någorlunda sammanlänkade spelstudiorna tillsammans skapat denna gemensamma nämnare som gör att man kan dra denna parallell. Det hade varit kul om man i slutändan hade kunnat referera spelen som ”Berättelsen om de fyra elementen” eller något liknande. En historia där eld varit i fokus hade i största allmänhet lockat mig och min nyfikenhet.

/Alex


Det är tradition att under OS avslutningscermoni att lämna över den symboliska facklan till landet som skall vara värd för nästa olympiska spel. 2020 är det Japans tur och det som överraskade många var att ingen mindre än Super Mario blev en integral part i ceremonin.

Japan visade upp allt från Doremon, Pac-Man och Hello Kitty men det var Super Mario som fick det hedervärda uppdraget att leverera bollen till arenan i Rio för att visa att Tokyo står härnäst på tur att hålla de olympiska sommarspelen.

Herren i mitten av arenan är Shinzo Abe, Japans premiärminister. Så ja, Japans högsta höns uppenbarade sig på arenan via ett grönt rör och stod under OS avslutning mitt i en arena utklädd till Super Mario i några sekunder före den försvann och ersattes av proper kostym.

Som spelare känns det så klart lite extra speciellt att Japan väljer att låta sitt land representeras av popkulturella karaktärer och att Super Mario får ha en viktig roll i spektaklet. Japan ser sin spelindustri som betydande och Mario som en ikon för denna och det är något vackert med det, att det är såhär de vill att omvärlden skall se dem. Det skall bli spännande och se om de här infliken av spelkaraktärer är något Japan kommer fortsätta leka med under OS 2020.

Det känns även lite lustigt att både Mario och Sonic som under många år delat uppdraget att förmedla OS-upplevelser av orealistisk typ till TV-spelare nästan kommer bli en faktisk symbol för OS när det når Tokyo i 2020. Kunde herr Miyamoto ens drömma om att hans skapelse 35 år senare skulle bli en del av en OS-cermoni och stå som symbol för hans land?

/Alex


Äldre inlägg >
Jespers senaste tankar

Röstskådespelare har länge hamnat i skymundan när det kommer till spelutveckling. Därför tycker jag det är roligt att Square Enix tar sig tiden att släppa den här trailern där just röstskådespelarna får spela huvudrollen.

Det är lätt att underskatta hur viktiga dessa personer är för ett spels fullständiga känsla. Det allra bästa röstskådespelandet drar inte för stor uppmärksamhet till sig, det känns som en naturlig del av världen och spelaren tänker inte så mycket mer på det. Likt en domare i fotboll märks dem inte om det fungerar som det ska. Men om det däremot fungerar dåligt står det ut lika tydligt som en tumme i ögat.

Square Enix är glädjande nog inte det enda företaget som börjat skylta med sina skådespelare. Naughty Dog har varit lite av en pionjär när det kommer till detta med sina små dokumentärer som de släppte i samband med Uncharted 4 och i synnerhet The Last of Us. I dessa videor får man följa utvecklingsprocessen med allt från motion capture till inspelningsstudion.

För mig som också har hållit på med lite röstskådespel genom projekten på högskolan är allt det här fascinerande. Att fler får insikt i hur allting fungerar och får se ansiktena bakom karaktärerna är bara positivt i min mening.

Trevligt Square Enix! Hoppas nu bara att den annonserade förseningen leder till ett välslipat spel i slutändan.

/Jesper


Hur tänker POW?

Vi älskar spel och vi älskar spelbranschen. Därför driver vi den här sajten där vi genom olika uttryckssätt – video, ljud, text – får utlopp för den passionen. Vi fokuserar på det som gör spel till ett alldeles särskilt medium. Vi älskar att gräva ner oss i spelmekanik och design. Vi analyserar, granskar och levererar tuff kritik när det behövs, men ser ännu hellre det positiva och belyser förbättringsmöjligheter istället för att förlora oss i den skepsism och negativitet som ofta omger spelbranschen.

Mer om oss.


Läs fler av våra kvicktänkta texter >

Ännu mer innehåll!